Ett år sen
Bilden togs förra året innan jag skulle gå på studentbalen. Ganska långt innan, för att vi (min familj) ville ha bilder på klänningen. Jag är väldigt vit på bilden, jag hade influensa (kärlek på det) hela studentveckan och ett tag innan. Men jag minns att när jag låg där och febersvettades, så tänkte jag att nu har jag chansen att göra precis vad jag vill? Och DET mina vänner, det känner jag fortfarande!
Mera Afrika
(Ja, det här var den bästa bilden...
säger väl lite om mig som fotograf? hahaha)
Livet kan inte vänta
Väckarklockan ringer.
Högt. HÖGT.
Den här boken handlar om tre ovanligt levnadsglada kvinnor. Alla tre lever med obotlig cancer. Ingen av
dem kommer leva särskilt länge till. I det här livet. Men de borde och kommer leva vidare i den här boken
och som en tanke i mig. Det är aldrig försent att göra någonting. Och framförallt; det är aldrig försent att
börja leva. Läs den, om du ibland känner att du skulle behöva påminnas om det!
Verklig skillnad?
Volontärresa.
Det är något jag skulle vilja göra. Jag vill ha perspektiv och jag vill göra skillnad.
Jag skulle vilja åka till Nicaragua i sydamerika och lära känna landet, kulturen, flytande spanska och lära folket engelska.
Jag skulle också kunna tänka mig och åka till Thailand, ta ett TEFL certifikat (ett diplom som säger att du har genomfört en utbildning för att undervisa i engelska som ett främmande språk) och sen åka runt på landsbygden och lära barnen engelska så de kan jobba inom turismen.
Eller så vill jag åka till ett barnhem i Indien.
Jag läste det här reportaget i senaste tidningen från The Body Shops kundklubb och det fick mig att tänka lite mer på det här. Drömma lite mer.
Vill du åka ut i världen som volontär?
Positiva Drama
Det är en slags utmaning. Och den är vettig, så därför tar jag mig tid och gör den (lite för att jag inte vill till disken i köket)
Positiva grejer om mig!
*Jag har självdistans, ibland.
*Jag är engagerad.
*Jag är uppmuntrande mot andra.
*Jag är uppmuntrande mot mig själv.
*Jag ser mig själv som min bästa vän!
*Jag har kommit så här långt i livet.
*Jag är kompis med många djur
*Jag är kompis med mamma natur!
Såå, jag tycker att ni som känner att ni inte kan komma på mer än tre positiva saker om er själva ska göra den! Ni andra får också om ni vill^^
Dramas lista!
1. Jag har klarat av halva körkortet!!! Jag har bara uppkörningen kvar. Jag var inte ett dugg nervös innan jag kom in och skulle skriva provet. Jag är bra på att skriva prov (jag går samhäll). Efter tjugo minuter var jag klar. (när jag skrev upp för traktor kortet för tre år sen gjorde jag misstaget att gå tillbaka och ändra på frågor, jag hade rätt från början) Det var då nervositeten kom. Den där ikonen "avsluta provet" stirrade jag på i en halvminut. Måste jag hit igen? Lyckokänslan när jag klarade det! Satt och storflinade, klar först. Var nära att ställa mig upp och dansa. Jag fick behärska mig när jag gick ut, pappa var och fixade med ett jobb, så jag kände bara en tjej där ute som jag snackade med innan, hon MCtjejen, var den första att gratulera mig. Jag tog alla trapporna ner. Hoppade ut på parkeringen (fortfarande med världens flin) och kramade om min kära pappa!! Först nu som flinet kan titta bort någon gång ibland!
2. Jag har fått så många gulliga kommentarer!!! Att ni verkligen läser det jag skriver och att ni bryr er och att det finns människor med viljan att förändra saker till det bättre. Det gör mig lycklig!!
3. Att jag i framtiden ska få träffa Mariqa! Hon är lite av min idol och jag ska få träffa henne!! Jag bjöd mig själv mer eller mindre, men skitsamma. Jag ska träffa henne sen (när jag har råd att ta mig dit), det som gör mig lyckligast är att hon också verkar glad för det!!
4. Att jag har världens finaste vänner!! Tiger undrade vad jag skulle göra ikväll, då svarade jag att jag skulle låtsas som jag inte brydde mig ett skit om att de flesta har dissat mig (nej, jag bjuder inte in mig själv mer) och äta en supergod middag och vara glad (bryr mig faktiskt inte ett skit längre). Var det något fanns han självklart på telefon! Och mina tjejer, med systeryster i spetsen, får mig att känna mig som en liten dramatisk prinsessa jämt. Kärlek på det va!!
5. Att farmville funkar på min dator! Visserligen kan jag inte ha med de söta små djuren, men shiet the same! Det roligaste är när man håller pilen över en av sina grannar, då dansar de som om de tagit något. SKITKUL. Har skrattat mycket åt det idag!!
Jag tycker ni ska göra en lista också! Inte på bloggen om ni inte vill, skriv ner en för er själva, man blir lycklig, när man lär sig uppskatta det man har!!
Tio saker som jag är bra på..
Är det så illa att vi inte kan komma på tio saker vi är bra på? Vi är bara dåliga?
Här är en lista på grejer jag är bra på. Bara tio av dem då^^
1. Jag är bra på att blogga.
2. Jag är bra på att skriva.
3. Jag är bra på att spela teater.
4. Jag är bra på att genomföra saker.
5. Jag är bra på att läsa.
6. Jag är bra på att organisera mig.
7. Jag är bra på att lyssna.
8. Jag är bra på att tala inför folk.
9. Jag är bra på att uppskatta min omgivning.
10. Jag är bra på att uppskatta mig själv
Peptalk
Som tonåring är jag verkligen upp och ner. Men jag är också en ung kvinna mellan varven (den delen är inte lika stor som tonåringsdelen) och jag känner ibland att jag måste göra något. Alla verkar kunna skylla över på varandra rätt bra. Men det håller inte i längden. Det är inte en amerikans fel att du i Mora jobbar över fem dagar i veckan och inte orkar leka med dina barn på helgen. Det är inte alla andras fel! Man kan inte hålla på och skylla ifrån sig. Det är liksom ingen mening.
Jag vet att jag gör saker som har betydelse. Jag skriver om miljön här på bloggen för att få ett ökat engagemang och medvetenhet hos oss bloggare i alla åldrar. Jag vet att jag är en bra människa oftast. Men det är så jäkla svårt att vara en bra människa själv om man inte får respons. Man sliter en hel dag och får inte ett skit för det. Men det får du, för vet du? I hela världen så är du den som är mest viktig i hela världen för dig. Det måste du komma ihåg.
Om folk förringar dig, inte märker att du har slitit som en liten myra hela dagen och städat, de säger att det är dags att du börjar hjälpa till. Säg att det gör du. Du har gjort det här hela dagen. Ingen har rätt att trampa på dig. Däremot kommer troligen aldrig någon i mellanmjölks Sverige hjälpa dig. Därför måste du göra det själv. Du måste säga ifrån. när du gör det, kommer du kunna sova om nätterna, du kommer kunna se dig själv i spegelögonen och tänka att du är nog himlans bra trotsallt.
Hur mycket du än står upp för dig och ditt spegeljag så hjälper det inte ifall du aldrig får bekräftelse ifrån någon. Men för att få det måste du ge. Om "alla hatar dig" kanske det finns något du kan ändra? Sluta säga ironiska saker till dem? Vad vet jag... Men du kan få bekräftelse, det kommer såsmåningom. Det finns alltid minst en annan människa i hela världen som älskar dig, under hela din levnadstid. Har du tur får du flera.
Du kommer igenom det du vill igenom. Det ska du ha klart för dig. Och också. Jag älskar dig, ge mig bara chansen..
Watch up!
Men det är så att ni kanske är jätte stolta för att ni gick ner de där kilona och bestämmer er för att bli ansiktet utåt för den där metoden. Men nej! Fattar ni inte istället för att reagera "Fan va kul för henne" om det är en hon, så blir vi genast fan, är jag för tjock? Och då är det igång. Vi är kanske nittio procent som reagerar så. Så det är mycket folk som blir indragna i fel tankegång. Vi börjar känna oss för stora. Några tar den hälsosamma vägen, börjar träna och byta ut micromaten. En del andra slutar äta och några blir bara deppiga och tröstäter. Det är få som går oberörda förbi.
Ett steg mot en bättre värld...
Jag beundrar verkligen den här tjejen att orka hålla på och inspirera så mycket människor. Visst är det häftigt. Hon har så mycket kloka råd och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilka hon hjälper. Tänk om hon funnits och fått träffa mig för tre år sen. Då hade jag kanske inte varit lika dramatisk idag?
Ve och fasa, tänk om jag varit trevlig och trygg i mig själv då!
Tappat takten?
Jag hoppas att alla har det bra. Det gör jag faktiskt. Men om ni inte alltid har det toppen, så vill jag inte alltid höra det. Det finns en speciell känsla, känd som taktkänsla. Ibland är det läge att höra allt gnäll och tjafs. Men ibland, då vill inte jag höra om din löjliga "bad hair day" för jag kanske har ett större problem, som aldrig kommer att gå över. Typ att någon jag känner har dött, som jag stått nära men glidit ifrån. Skulle Exempel Exempelsson (som har taktkänsla) träffa mig den dagen, skulle Exempel inte gnälla om att håret är lite frissigt, Exempel skulle försöka få mig på bättre humör, för i det här fallet är det synd om mig. Men Ego Egobertsson (som inte har taktkänsla) skulle fortsätta babbla på om att hennes hår inte är gult, det är beigt, och att sminkaffären inte säljer rätt slags ögonskugga.
Min poäng? Det vete molnen, jag ville bara ha det sagt. Det har jag fått.
Nu ska jag äta så kanske jag inte är lika grinig och bitchig längre...man kan ju drömma...
Hur blir du "hel" ?
Jag fattar verkligen inte det här med att man blir "hel" av att man skaffar partner. Var ni trasiga innan? Jag fattar att man vill älska och vill bli älskad. Men måste man ha en relation för att ha det? Man kan ju ha "kompis" relationer som gör att man är älskad och blir älskad. Och oftast (om inte alltid) så älskar dina föräldrar dig. Du har alltid någon som älskar dig, vare sig du vet om det eller inte, men det finns alltid någon. Så varför behöver du en partner för att känna dig bra?
Jag tror att man måste känna sig trygg i sig själv och älska sig själv innan man skaffar ett förhållande. Annars tror jag att man lätt glider isär, för att man inte vet hur "man ska vara" så kan det lätt bli att man vill "bli fri". Att vara säker i dig själv gör också att man orkar stå ut med en människa längre, det kanske gör att man orkar hålla ihop?
För du är så j-vla snygg!!
Ibland önskar jag att jag hade mer makt. Att folk lyssnade mer på vad jag sa. I vissa situationer får jag inte ens säga två ord i rad. Ibland är det som om alla passar på att skämta om mig och att ingen lyssnar på mig. Jag har aldrig fattat de skämten, de är ju inte ens roliga menar jag.
Om jag fick chansen att säga det jag ville skulle det vara att du ska älska dig själv. Du är så jäkla bra. Det finns ingen som du. Du har hört det så många gånger att du inte tror på det längre. Det är så synd. För det är faktiskt så att du är grymt bra! Du kanske är tjock, du kanske inte är tjock, du kanske tror att du är tjock men inte är det. Uppriktigt sagt så skiter jag i det. Många med mig skiter i det också. För det som gör att vi stannar till och behåller dig som vän är att du har en fin insida. Har du inga vänner så är det för att du inte har hunnit träffa några som inte är tillräckligt medvetna om att det finns andra människor på jorden.
Du ska alltid komma ihåg att det finns många som älskar dig. Kanske gör de det i hemlighet, men de älskar dig. Därför borde du inte bry dig ett enda jäkla dugg om beach figuren är rätt eller fel. Du borde skita i om du är tillräckligt snygg eller ful, för vem fan bestämmer det? Det ligger i betraktarens öga. Och vem bryr sig om någon looser du inte känner och aldrig kommer träffa inte tycker du är tillräckligt smal? Det är väl hans eller hennes problem om de inte har något bättre för sig än att klanka ner på dig! Du borde skita i det. För vet du. Du är vacker precis som du är! Du är grymt bra. Du är bra. Jag lovar att de som älskar dig tycker du är skitsnygg, de har nämligen kollat på insidan, skulle de inte gilla dig skulle de inte vara med dig eller hur?
