Min pappa tycker jag är dålig på att leta. Med den här historien ska jag bevisa att jag INTE är dålig på det.

Igår kväll. Jag var trött i hela kroppen och huvudet hängde inte med till hundra procent. Men jag kom på att jag inte visste var mobilen var. Tittade snabbt igenom handväskan och sen en ännu snabbare överblick i rummet (mitt rum är pyttelitet) sen till telefonen. Ringer upp mobilen. Ingen signal, aha, då är den i alla fall hemma, ingen teckning liksom. Det är första tecknet. Jag övertalade min pappa att följa med mig ut till bilen och titta efter telefon. Han testade och smsa den. Vi hörde inget. Båda letade igenom bilen. Sen ringde han den. Jag hör på avstånd hur Rockstar spelas. Som inifrån mitt rum (vi stod nära mitt fönster) Jag blev jätte glad eftersom då kunde den ju åtminstone inte vara kvar i Kristinehamn! Mamma möter mig i hallen. "Den låg i din handväska" Pappa hör det och flinar lite. "Men det var ju bra att vi var ute vid bilen" Han flinar mer.

Jag är alltså skitbra på att leta, det råkar vara så att jag är ännu bättre på att tappa att tappa bort saker..