Jag hoppas att alla har det bra. Det gör jag faktiskt. Men om ni inte alltid har det toppen, så vill jag inte alltid höra det. Det finns en speciell känsla, känd som taktkänsla. Ibland är det läge att höra allt gnäll och tjafs. Men ibland, då vill inte jag höra om din löjliga "bad hair day" för jag kanske har ett större problem, som aldrig kommer att gå över. Typ att någon jag känner har dött, som jag stått nära men glidit ifrån. Skulle Exempel Exempelsson (som har taktkänsla) träffa mig den dagen, skulle Exempel inte gnälla om att håret är lite frissigt, Exempel skulle försöka få mig på bättre humör, för i det här fallet är det synd om mig. Men Ego Egobertsson (som inte har taktkänsla) skulle fortsätta babbla på om att hennes hår inte är gult, det är beigt, och att sminkaffären inte säljer rätt slags ögonskugga.

Min poäng? Det vete molnen, jag ville bara ha det sagt. Det har jag fått.

Nu ska jag äta så kanske jag inte är lika grinig och bitchig längre...man kan ju drömma...