Jag är stressad och hungrig. Men vem bryr sig om stress. Mat betyder seriöst allt. Det är mitt allt. Jag vill inte ha pojkvän. Jag vill ha mat. Fast inte på samma sätt. Jag vill ju inte gärna äta min pojkvän, jag har ju ingen, och vem i hela fridens namn vill äta ingenting när man är hungrig?

Jag märker att jag är enormt mycket dummare och blondare när jag är hungrig. Skulle alltså vara förnedringstv på högnivå ifall jag vore med i Robinson. Men det ska jag inte, för jag ska "baka" färdigbakta baguetter i ugn nu, SHALALALALALALA!!!