Vi snackar dagligen om hur viktigt det är att djuren ska få finnas kvar, att de har lika stor rätt att vara här precis som vi. Men allvarligt talat, hur många elefanter tror ni drömmer om ett liv på kolmården? Han hör hemma i afrika, asien. Inte i Norrköping. Däremot kan vår elefant vara född på eskilstuna zoo och sedan flyttad till kolmården (eller liknande) därför kan man inte bara släppa ut elefanten i verkligheten. Därför elefantens verklighet är kolmården. Han bor där. Då vill han inte flytta. Men från början, elefantens farfarfarfars far eller något. Hemma i indien, tror ni att han ville till Sverige eller till något annat zoo för den delen?

Tänk dig att du sitter hemma med dina vänner och äter mat. Du har just tagit en ny person och sen hör du och dina vänner några konstiga ljud, men ni viftar bort dem med olika anledningar. Men sen kommer något du inte har väntat dig, någon kastar ett nät över dig och tar med dig bort därifrån. Dina vänner hinner springa iväg och gömma sig. Du förs bort av andra varelser, sånna du inte kan övermanna. De för dig långt bort från ditt hemma. Du somnar. Nästa gång du vaknar upp är du i en bur. De där varelserna som tog dig är utanför din bur, de stirrar och pekar. De är många fler. Du vet inte var du är. Längre bort i buren ser du flera sånna som du. Du har aldrig sett dem förut, men nu bor ni tillsammans. En liten av de där varelserna pekar och skrattar åt dig. En annan tittar fascinerat på varje lilla rörelse du gör. Hur skulle du känna?

Jag tror ändå att zoo:n och djurparker kan vara väldigt bra för att överbrygga fördomar gentemot djur. Om man får se djuren kanske man förstår att de är levande och att de också är värdiga att vara här och man kanske skänker dem lite respekt . Vad vet jag? Men att djurparker är bara för att roa känns inte som en bra anledning..Men kanske är det så, att respekten hos oss ökar om vi får umgås mer med djuren?

Vad tror ni?