Hellu people!

Det ser ut att bli en fin dag i skogen. Jag jublar, då kan vi bada lite också och inte bara fiska kräftor! Grejt! Ska ta och baka efterrätt. Och sen fixa maten inför ikväll, min pappa sa att tonårspojkar äter väldigt mycket mer än vad jag tror (baserat på hur mycket mat jag tänkt göra) och  syftar lite på när han var ung.

När mina vänner kommer ska jag få hjälp av dem och köra bort grejer dit vi ska vara, vår kåta. Det var antingen tar otränade jag och kör bort all ved själv och får bära in allt med-.- Eller så kommer min kampsportstränade vän och han som ska mönstra om två dagar och hjälper mig. Båda är starkare än moi, då jag inte tycker så mycket om att träna. Pappa sa att bara jag skulle köra fyrhjulingen. "Ja?" det hade jag liksom räknat med. "Så om de säger emot då får du berätta om hon som fick åka ambulans härifrån... (hon trillade av när de körde i terräng)"  Jag tittar på honom "Men det är ju bara att jag säger att jag kör, thats it" "Okej, ingen buskörning" ehh? det ska tilläggas att jag aldrig kör fort (om jag inte är rädd och klockan är tolv på natten-.-) och min max brukar ligga på tjugo.. "Nej?"
Pappa tittar på mig länge, jag tittar frågande tillbaka. "Jo, lova att dem inte får köra" gjorde jag inte de nyss? "Jo, för jag vet hur man var själv i den åldern" Då faller bitarna på plats. De säger ju att man lugnar sig med åldern och pappa är ju fortfarande lite galen, tänk hur han måste varit i tonåren, stackars farmor..