För er som hänger med (inte jag) så har jag kanske skrivit om kräftfisket som komma skall? (som sagt no idea)

Om inte, på fredag ska vi fiska kräftor! Då sjön är indelad i två fiske områden ska jag och några av mina vänner ta hand om en del, och mamma, pappa och systeryster m.fl. ta hand om andra sidan. Nu låter det som att vi ska ha hela sjön själva, men inte riktigt, massa andra som också ska vara med^^

Igår skulle pappa och jag skaffa kräftbete. I en liten sjö här ovanför oss. Där ligger farmor och farfars första båt som de hade från början. De har haft det här som sommarställe sen femtiotalet kan tilläggas. Så den där plåtgrejen som fortfarande flyter (peppar peppar ta i trä och kastar lite salt) har en del skavanker. Det kan ha hänt att jag råkade peta pappa i ögat när jag gick i, men det finns inga vittnen.

Sen skulle vi ta upp näten vi lagt i. Intressant. Pappa har gjort det här sen han var liten, och det brukar inte vara jag som får ansvaret att plocka upp dem, jag får alltid ro (det är jag faktiskt bra på) men ja.. Jag har ju sett pappa göra det massa gånger. När vi höll på där kom det några tyskar i en båt längre bort. Pappa: "Drama, om de kommer hit så säger vi att vi lever av den här fisken vi får upp. Och jaha? Har ni bilar?"  jo tjena. Jag kan knappt säga ett ord på tyska och dessutom så är de orden inte vackra...

Sen skulle vi lossa fisken från nätet. Och den jag skulle ta var levande. Och jag kan inte döda djur med ögon! (systerysters kompis undrade om de gick bra med djur utan ögon?) Men pappa skulle absolut visa hur man dödade en abborre. Jag sa att jag såg, men jag kollade inte. Den levde ju! Och då kan man sticka sig på vassa människobortjagare som fisken har på sig.

Pappa sa innan att man kan sticka sig på abborrar. Men ni vet, man lär sig ju inte något innan man själv upplevt det. Så fjorton gånger lärde jag mig det igår..