Jag har inspirerats av det här inlägget, eller snarare i kommentarerna.

Det handlar om energitjuvar. Och nog har vi alla träffat på dem? Har du inte det så kommer de att träffa dig åtminstone en gång i ditt liv. Inget vi kan göra åt att de kommer finnas kanske. Men när jag läste kommentarerna under inlägget började jag fundera på hur man gör sig av med en energitjuv?

När det var aktuellt i mitt fall, så sa min mamma till mig att det gäller att vara konsekvent. Och Egoinasmamma (som inte var inblandad i diskussionen, men jag är ett fan av livsvishet så jag påverkas..) tjatar om att vara rak. Och med alla tonårskänslor jag har kände jag hur förbannad jag blev, vad fan vet ni om sånt? Minns ni inte hur jobbigt det var att vara tonåring? Hur hela ens liv står och faller med vilka vänner man har, har ni glömt allt det?

Men det jävliga (som alltid) är att mammor faktiskt har rätt i nittio procent av fallen. Mor och farmödrar har rätt till hundra procent. Varför? de har livserfarenhet. Så jag blev av med min tjuv genom att först försöka förklara läget, och sen när det inte funkade, vara konsekvent, och "dumpa" min "vän". Jag tror det är det enda rätta, men hur har ni gjort? Hur har det funkat? Skulle ni gjort annorlunda om ni visste det ni vet idag?