Ännu en repdag på la big project! Alla skådisar var inte ens där. Och de som var där gjorde väldigt lite. Tog liksom inte in rollen.

Por ejemplo:
Alla är rädda för en Cecilia (spelad av charmiga Lotta Hilton här nedanför) och hon har scenskräck (på riktigt alltså) så då stöttar man henne. Tar in rollen och verkligen kämpar för att det ska bli verkligt för henne och inte bara tio typer som står och glor. Så när hon kom närmare oss (gänget på gatan är rädda för henne, så vi stod en bit bort) så ryggade jag tillbaka, försökte gå bakåt. Varpå jag blir TILLBAKA knuffad av en av tjejerna bakom mig. HALLÅ? När vi är där måste vi jobba sten hårt, annars hinner vi inte. Och man ställer upp för de som behöver det. Men tydligen inte.

Ejemplo dos
Vi har fått tydliga instruktioner av regissör och koreograf att vi SKA säga Fagins namn klart och tydligt på ett ställe. Det känns skitlöjligt. Han är ovan på att spela teater så allt ligger lite hos oss. Men då när jag försöker så ÄLTAR SKITUNGARNA DET HELA REPTIMMEN. Istället för att fokusera så något blir bra.

Ska tilläggas att många är yngre. Typ 12-14, men man får bjuda till lite. Särskilt tycker jag när man får höra av ledaren EXAKT hur man ska göra. Då gör man ju det, eller en annan kreativ lösning...