Jag är i slutfasen av mitt körkort nu. Därför har jag viss frånvaro i skolan. Men det är inget jag är bekymrad över. Jag pluggar skitbra hemma. Jag missade två månader i rad (mer eller mindre) förra året i skolan och lyckades få vg eller mvg i alla ämnena (matte b aka skitkursen gills inte och inte heller idrott där läraren inte gillade mig och var taskig, ett annat inlägg) så jag vet att jag kan om jag vill.

Det är mer csn bidrag som är problemet då. Men ja, jag är sparsam, så NEMA PROBLEMA för mig. Jag fokuserar på körkortet just nu bara. Sen tar jag resten. Har lätt för att lära mig om jag är på det humöret. Mitt problem är att en del verkar ha svårt att låta mig sköta mitt. De flesta har vant sig (var ju som sagt var borta typ två månader förra året) men en del har seriösa problem.

Som idag. Då fick jag en föreläsning. Summan av kardemumman "Du borde vara i skolan, den kan man inte skjuta upp. Det kan man med körkortet" Den här människan har tydligen ingen förståelse. 1. Bor man tre mil från allt, får körkortet en helt annan innebörd, särskilt om det går två bussar per dag förbi (fem kilometer till hållplatsen bara) och inte en enda på helgen. 2. Har man lagt ut ett antal tusenlappar på kunskap som är rätt färskvara (det går bättre om man gör allt i ett svep menar jag) så vet man att man inte vill lägga ut de där tusentalskronorna en gång till. 3. Sist jag kollade var det här mitt liv? Men det kanske bara är jag.

Så. Eftersom jag inte orkade ta den diskussionen då, när jag fick den där jäkla föreläsningen, gör jag det nu (eller nyss då). När hon bara kom och talade om hur JAG ska leva MITT liv, blev jag chockad. "Du måste vara mer i skolan" vad fan har hon med det och göra? Så länge jag gör det jag ska är väl det upp till mig? Jag kände mig faktiskt kränkt, vem fan är hon att döma???